A significant body of work.

Vad var dealen på 60-talet? På samma sätt som ett par byxor kan säga vilket årtionde filmen utspelar sig under, eller hur en klänning kan skrika det gällande århundradet, så fanns det en viss typ av kropp som dominerade 60-talet till mitten på 70-talet. Kvinnorna var slanka och kurviga, med len hy, utstrålade en sundhet och hade hälsosamma BMI:n. Gym verkar inte ha varit för ett begrepp på den här tiden för gemene kvinna. Kan tänka mig att det var låg status med en vältränad kropp, för det var ju något arbetarklassen fick av att just, arbeta fysiskt. På samma vis som en viss övervikt fick dig att anses som välbärgad förr, då det betydde att du hade tillgång till mat. Kvinnokropparna från den här tiden känns otränade men inte överviktiga, utan mjuka, och omedvetna, på ett bra sätt. Typ “Oh this old thing?”

Också fanns en förkärlek för ordet - och kanske begreppet? - Maids, då jag förra veckan såg två filmer från 1971, Pretty Maids in a Row och Maid in Sweden med ordet i titeln. Maid in Sweden bör de ta upp i genusdiskussioner, för den filmen godkänner tamigfasen våldtäkt, för nej och sluta är ju bara en del av ett förspel, eller hur? Pretty Maids bör ses för att varenda tjej i den filmen är sjukt pilsk och sjukt 60-talshet. Hade vaga tv4sentpånattenminnen av den filmen. Tog mig flera år att hitta den och den var värd väntan.

För männens del så var det här på tiden innan de verkar ha upptäckt magrutor. Fascinerad av den mänskliga formen som jag är så etsade Robert Shaws ariske överman i From Russia With Love sig fast på näthinnorna.

För var det så här de tyckte att en man skulle se ut på den tiden? Jag minns den silverklädda kvinnan som mäkta imponerad. Ut med bröstkorgen och in med magen. Efter det så började jag hålla utkik efter magrutor i äldre filmer, för att hitta en nollpunkt för fenomenet, men har inte sett något rutigt. När kom dom egentligen?!

Så vad säger det här? Att kropparna såg ut på ett visst sätt då, eller att rollbesättarna hade väldigt mycket att säga till om, alternativt var bra på att hitta den typen av utseenden de blivit beordrade av producenter eller regissörer att hitta?

Fastetsat är även William Sadlers nakna tai-chiaktiga pass i Die Hard 2 sig fast, dock mest för att den var obehaglig och underlig i sammanhanget. (Kommer ni ihåg när han vänder sig om och skjuter TV-apparaten, med en fjärrkontroll?) Men på manskroppar i film-fronten så finns det bara som kan bli nummer ett, och det är Brad Pitts slanka, avlånga, underhudsfettslösa uppseende i ja, vad annars, Fight Club. Hade som nog många andra en del kroppsångest efter Fight Club. Tills jag såg en bild från inspelningsplatsen där Brad ser mänsklig ut. Jag tittar fortfarande på bilden ibland för att lugna ner mig.

Andra etsade ögonblick innefattar Sigourney Weavers härligt låga trosor i Alien, och på senare tid Jessica Albas undervattenscener i Into the Blue. Vad minns ni med värme?

Stan Winston är död!

Stan Winston. Död. Helvete. Enda sedan jag såg Aliens för första gången 1998 har jag varit såld på hans specialeffekter. Det finns inte en film där Stan gjort mig besviken. INTE EN ENDA! Stan var THE MAN genom 80 och 90-talet med en imponerande meritlista som Terminator, Jurrasic Park, Rovdjuret and the list goes on. Stan föddes 1946 och 60 år senare med cirka 40 filmer och 3 Oscars i bagaget är han nu i himlen.

 Tack och farväl Stan, du är bäst!

Stan Winstons IMDB-Profil.

 

Choke: Trailer.

MTV har efterlängtade trailern till Chuck Palahniuk-filmatiseringen Choke! Välj själv mellan flash och HD. “What would Jesus not do?” Golden!

Sydney Pollack (1934-2008).

Vilken hemsk start på dagen, att läsa att Sydney Pollack avlidit av cancer. Jag har tidigare uttryckt hur stor respekt jag har dels för Pollack som person och dels för hans karaktärer. Så idag blir inte en bra dag.

Han lämnar efter sig döttrarna Rachel och Rebecca, och hans fru Claire Griswold som han spenderat ett halvt århundrade gift med. Pollack blev 73 år gammal. R.I.P.

Rymdskeppet Rama på väg mot jorden?

“This years love better last, heaven knows it’s been a long time. “Jag nynnar på David Gray när jag läser att Rendevouz with Rama är tillbaka på David Finchers iMDB-sida. Som den har varit flera gånger förut. Verket har varit en dröm för Fincher och Morgan Freeman i flera år. De har sagt att de har väntat på att CGI-tekniken ska nå den punkten då de kan göra Arthur C. Clarkes roman rättvisa.

Jag ser om Sphere för tredje eller fjärde gången och slås återigen av hur välskriven, välspelad och välregisserad den är. Och den är bara en bråkdel av hur häftig, massiv och episk som Rama är. I Rendevouz with Rama närmar sig ett enormt cylinderformat rymdskepp jorden och vi skickar ditt ett utforskande skepp för att kolla läget. Inuti finns en flera kilometer lång cylinderformad värld. Vem har byggt skeppet? Vad är dess syfte? Är de fredfulla varelser? 2009 kommer svaren, med lite tur.

The Curious Case of Benjamin Button: Trailer

Efter flera år av väntan så har äntligen en trailer till David Finchers senaste projekt, The Curious Case of Benjamin Button, kommit. Filmen är en skruvad historia om en man som föds gammal för att sedan åldras baklänges. Filmen är en adaption av F. Scott Fitzgeralds alster med samma namn och tar an i efterdyningarna till första världskriget och följer Benjamin Buttons resa genom livet. Brad Pitt spelar Benjamin Button och Cate Blanchett, Julia Ormond, Tilda Swinton och Jason Flemyng medverkar. Filmen går upp på svenska biografer 19 December. Fitzgeralds novell går att läsa i sin helhet här!

Videorecension: The Bucket List.

För de som inte vet har jag spenderat de senaste två säsongerna på Filmkrönikan som researcher. Mot slutet av säsongen nu fick jag tummen ur och prövade på något nytt; att recensera. Eftersom den här spelades in efter program 13 av 14 och inga filmer recenserades i Filmkrönikans sista program, så det här är Filmkrönikans sista kritiker gör sin första recension. Tihi. Jag var nervös som en tok och jag hoppas att det går att utläsa vad det var jag ville säga, Lägg fokus där istället för hur jag sa det så är du en snäll människa. Trailer för The Bucket List finns för de intresserade här.

Synecdoche, New York: First look.

Slashfilm har tre klipp från Charlie Kaufmans kommande regidebut Synedoche, New York. Filmen handlar om en teaterregissör och kvinnorna i hans liv, samt hans ambition att bygga en life-size replika av New York-byggnader i en hangar inför en kommande pjäs.

Kaufman har tidigare “bara” stått för manus till filmer som Adaptation, Eternal Sunshine on the Spotless Mind och Being John Malcovich. Nu har han graderat till att även regissera. Och hur går det att vara något annat än lika delar förväntansfull som nyfiken?

I huvudrollerna ser vi inga mindre än Philip Seymour-Hoffman, Catherine Keener, och Jennifer Jason Leigh (som jag börjat smälta för sedan Margot at the Wedding!).

Eagle Eye: Trailer.

Eagle Eye, actionthrillern med en så pass fantastisk rollista som Shia LaBeouf, Michelle Monaghan, Rosario Dawson, Billy Bob Thornton, Michael Chiklis, Anthony Azizi, Anthony Mackie och Lynn Cohen, har fått sin trailer. LaBeouf har helt plötsligt $750000 på sitt bankkonto och huset sitt fullt av ingredienser till sprängmedel. En telefon ringer och det är en kvinnlig Morpheus. What’s up with that? Filmen går ut på att hans tvilling har dött och han är smack i mitten av en plott att lönnmörda en politiker. Ser spännande ut. Hoppas jag inbillar mig The Island-vibbarna bara..

Dollhouse: First look.

Joss Wheddon är tillbaka! Mannen ligger bakom serierna Buffy och Firefly, och är tredje generationens TV-författare. I höst kommer Dollhouse där unga, snygga, vältränade människor hjärntvättas och formateras för att sedan hyras ut till rika kunder och tillfredställa vilka behov de nu kan tänkas ha. När uppdraget är utfört nollställs de och hyrs ut på nytt.

Räkna med att se Eliza Dushku i jakt på sin sanna identitet samtidigt som hon på någon nivå arbetar för att sänka dockhemmet. Varför måste Weddons serier se så lågbudget ut? Kalla mig ytlig, men en så enkel sak som att byta kamerafilter hade fått mig att inte avfärda Buffy så lätt.